Sobre mi

Serietecknaren Amalia Alvarez kommer från Calama i Norra Chile. Där tecknade hon bland annat för El Locoto, en röd tidning som under juntan spred de förbjudna organisationernas budskap bland folket i Chile.

Efter folkomröstningen 1989 i Chile, då Pinochet avgick, började Amalia teckna serier om barn- och kvinnoprostitution för den ansedda chilenska serietidningen xu. Samtidigt började hon arbeta med ett projekt för att stärka fattiga kvinnors, ungdomars och kunsa-indianers identitet genom att lära dem att teckna.

Efter flytten till Sverige ändrades innehållet i hennes serier en aning: från ett vänsterradikalt politiskt budskap till att mer handla om kulturkrockar mellan människor.

– Här i Sverige är jag inte en kommunist som jobbar underjordiskt utan en invandrare.

Mycket i hennes nya serier handlar om att berätta hur människor från andra delar av världen uppfattar Sverige. Inspirationen får hon från samtal med sina vänner som kommer från världens alla hörn. Bilderna blir därför så olika. Serierna handlar också om hur relationen mellan män och kvinnor kan uppfattas så olika.

Hon drivkraft är att kunna ironisera jobbiga situationer för att göra de hanterliga. När Mana träffade henne i Lund, var det ingen hjälplös invandrarkvinna jag mötte. På samma sätt som hennes serier och teckningar målar upp ett Sverige många inte är vana att se, är hennes liv också en kvinnas liv som många inte är vana att se. Och hennes förmåga att ifrågasätta varje situation är en behaglig tecken på kritiskt tänkande som gjorde henne till en självklar medarbetare till Mana.

Babak Rahimi

www.uppmana.nu